The Riviera Lady

En av mina absoluta favoritkonstnärer är Chagall. Med en mycket konstintresserad mor tittade jag ofta i de fina konstnärsböcker hon hade för vana att köpa. Och när jag kikade i boken med bilder av Chagall så lyste min själ upp. De så glada färgerna, de svävande figurerna, det drömlika i varje bild förtrollade mig. De gör de än idag och idag ser jag kärleken till livet i hans målningar, en kärlek som övervinner de mest brutala tillstånd. Han är och förblir en stor favorit.

Desto roligare för mig är att Chagall för tid och evighet skrivit in sig i den riverianska folksjälen. Ett stort museum bara vigt åt hans verk, Marc Chagall National Museum, ligger mitt i centrum av Nice. De ståtar med flest Chagall-målningar i hela världen. Och det finns en klar anledning till det.

Den lekfulle känslo- och färgmästaren Chagall föddes i det som idag är Belarus men som på den tiden tillhöre Storryssland (vilket sedermera blev Sojvet). Han växte upp i Vitebsk, men då antisemitiska progromer plågade staden och dess invånare (inte minst Chagall och hans familj då de var av judisk börd) flyttade han till Västeuropa. Han bodde även i New York en tid, efter att ha fått asyl där år 1941 pga att han var jude, men han lärde sig aldrig engelska. Han hade, enligt honom själv, fullt upp med att klara av sin usla franska. Så något språkgeni var han tydligen inte, den käre Chagall. Eller så var det bara så att han verkligen inte tyckte om New York.

Det verkar som om Frankrike, och framför allt Franska Rivieran passade Chagall mycket bättre. Han återvände hit 1948 för att stanna livet ut. Det var under den tid då bland annat Matisse och Picasso levde här, så nu var det verkligen tre storheter som intagit denna azurblåa kust. De samarbetade ibland, men de var också stora konkurrenter, vilket kanske eldade på deras konstnärskap än mer till det bättre. Och nu, efter deras bortgång, så har alla och envar åtminstone ett museum tillärat sig på Rivieran.

Precis som Picasso påverkades Chagall mycket av den tid han levde i- med utrotningen av sitt eget folk, flykten och andra världskriget. Och det var sin barndoms stad han såg som kärast. För även om han mestadels bodde i Frankrike, var det Vitebsk han helst porträtterade när han målade. Hans barndom och hans ursprung var viktiga ingredienser i tavlorna. Men som utflyttad sovjetbo, artist och dessutom jude var han givetvis paria i sitt hemland. Desto bättre gick det för honom i västvärlden, där han på 1940-talet hade slagit igenom ordentligt och fått en egen utställning på ”Museum of Modern Art” i New York. Ingen dålig merit, det inte.

Och visst fick han uppdraget att måla Paris-Operans innertak. Många var kritiska till valet av konstnär – en rysk jude som ska måla i ett av Frankrikes nationalmonument? Men se – när allt var klart ett år senare så vart det tyst. Vilken målning! Chagall hade hyllat alla fantastiska kompositörer i ett enda svep. Häpnadsväckande, vackert. Magnifikt. Och med de glada färger som jag själv som barn hade älskat så, och älskar än.

Så har du tid och möjlighet – gå och se de verk som presenteras i Chagallmuseet i Nice och åk till Maeght Foundation och upplev ”La Vie”. Du kommer inte ångra dig.

P.S Visste du förresten att Chagall hade sju (!) fingrar på sin vänster hand. Han var dessutom född den 7/7 1887. Gissa vilket magiskt nummer som var Chagalls…. Han målade dessutom naken och åt en halv sill per dag. En äkta konstnärsjäl är sällan särskilt ”normal” (vad det nu är…).