The Riviera Lady

Så här de sista timmarna under år 2024 är det nu dags att önska ett gott slut för alla och envar som läser den här bloggen, som älskar det franska och som har hittat en speciell plats på Rivieran – eller för all del någon annanstans i detta vackra land. Tack för att ni läser!

Under året har jag skrivit en hel drös om kultur- och musikscenen, om muséer, stränder och spännande platser. Det finns så mycket att upptäcka och jag inser att jag bara skrapat på ytan än så länge av allt det som finns att se, lära sig om och skriva om. Alla orter har sin charm, den föränderliga naturen fascinerar och kulturutbudet och de historiska sevärdheterna är mer än många. Samtidigt har jag landat i insikten av att det inte är de konkreta platserna som berör mig mest. Det är känslan, kanske det man kan kalla den provensalska själen. Det är något med Rivieran som får mig att må bra – att andas djupt, sova gott och njuta av stunden.

En orsak är förstås en magnifik natur, havet, bergen, kulturen, vacker arkitektur och ytterst god mat. Bara det är oemotståndligt. En annan är vissa konkreta egenskaper hos många av de människor som finns här. Som det där med att sydfransoser, förutom att i allmänhet visa upp ett stort intresse för sin historia och sin kultur också älskar djur, vilket jag verkligen kan relatera till (och har skrivit om ett antal gånger).

Den senaste tiden kan man till exempel i sociala medier följa den ensamma svanen Pegasus. Han har tagit sig till Rivieran från Italien och har uppmärksammats i de flesta sydfranska medier vid det här laget. Han har veterinärcheckats och följs på avstånd av djurvänner från en Fågelskyddsorganisation för hans trygghets skull. Det gör man även med de andra svanarna som finns i området, och man kan följa alla svanar i en Facebookgrupp. Såklart. Namn har de också!

Men det är verkligen inte bara konkreta saker som gör att jag känner en trivsel här som på få andra platser. Det finns väldigt mycket under ytan också, sådant som inte syns så bra, som är svårt att beskriva men som har en avgörande inverkan på tillvaron. Det påstås ju att fransmän är ganska arroganta och till och med otrevliga? Det jag möter är det motsatta. Trots en alltför knagglig franska träffar jag ytterst sällan en fransman som jag inte kommer överens med, eller fått hjälp av om så behövts. Tvärtom går jag nästan alltid ifrån ett möte med nya insikter, en känsla av samhörighet och glädje och med ett leende.

Kanske har jag tur, eller så passar bara detta område mig och min personlighet väldigt bra. Känslan är svår att beskriva och att definiera, orsaken än klurigare att sätta ord på. Men för mig betyder det otroligt mycket. Jag känner mig välkommen, som om jag vistas i en en värld där jag har en naturlig plats. Det är bara språket jag måste fila på. Var de tvungna att ha ett så klurigt språk?

Så när jag går i någon av Rivierans alla orter, vandrar över berg och dalar, blickar utmed havsklippor eller går barfota på stranden och känner sandkornen sippra mellan tårna så kan jag verkligen förstå alla de kända och okända som sökt och än idag söker sig hit och som stannar eller för alltid blir återkommande gäster. Jag har ju blivit en sådan, så visst har jag kommit att förstå dem.

Jag hoppas att du också har hittat en sådant plats i din värld. En tillvaro där du känner dig som hemma, där du trivs och där du verkligen vill vara. Om du inte har det önskar jag att 2025 ger det till dig. Jag önskar dig också en god hälsa, all välgång på den väg just du vandrar på, eller att du hittar en ny väg framåt om du känner att du fastnat. Jag hoppas också du följer med på min färd genom Rivierans och Provences alla guldkorn genom att fortsätta läsa den här bloggen. Har ni tankar eller funderingar på innehåll eller på annat är det bara att skriva kommentar eller maila therivieralady@gmail.com. Jag hoppas vi hörs och Gott Nytt år!

The Riviera Lady