The Riviera Lady

Det råder ett annat tempo på Rivieran än vad som sitter inpräntat i min kropp sedan barnsben. Det är nästan så det sitter i generna, det där med högt tempo i gången, när man som jag är en (fd) stockholmare med spring i benen. Alltid på väg någonstans, och det ska synas. Att ta det långa benet först, har varit ett mantra, särskilt då jag inte begåvats med de längsta spirorna på planeten.

Det är bara i Nice och i Cannes, som min kropp känner sig bekväm med tempot när jag varit i Stockholm och Sverige ett tag, och där på särskilda platser – i företags- och shoppingkvarteren. Sedan tar det stopp. Tycker min kropp i alla fall. Min själ säger något annat. Äntligen?

Det tar stopp för det är massor med människor i vägen. De går mycket, mycket långsammare än vad min kropp säger åt hjärnan att göra (eller om det är tvärtom.). Ingen går fort. Alla går lugnt och behagligt. Kanske med ett mål i sikte. Kanske inte. Oavsett så går det låååångsamt. Säger kroppen och min första instinkt.

Min själ däremot blir lycklig. Här jäktas det inte. Det behöver inte stressas, det behöver inte springas. Vi kommer fram ändå, kroppen, hjärnan och min själ. Och på kuppen hinner vi se, uppleva, känna dofter, höra knastret under våra fötter där vi går, språka och bara vara. Även om vi är på väg.

Så min nya ”sport” här på Rivieran har blivit att gå så långsamt att jag blir förbigången, i alla fall av någon (ofta en ung person som ska på date eller viktigt möte). Och det utan att känna att jag måste skruva upp tempot. Jag lyckas ganska bra tycker jag själv. Hjärtat slår långsammare. Jag andas bättre. Upplever mer.

Men är det som med den damen som gav mig barnpris på frukosten jag åt i morse – för att jag åt så lite? Själv tyckte jag att jag tog för mig riktigt ordentligt av buffeten – yogurt, flingor, frukt, pain au chocolat (ett måste!), juice och kaffe. Men det gjorde jag tydligen inte. Kanske är det bara jag som tycker att jag lunkar lagom långsamt på gatorna? Syns det ändå att jag är från hektiska Svea Rike. Jag får ta ett djupt andetag till, och lugna takten.