The Riviera Lady

Utanför Cannes ligger Lérinöarna. Två av dem är lätt tilllgängliga via dagliga och regelbundna båtturer – den största ön Île Sainte-Marguerite och den näst största ön île Saint-Honorat. Det tar en kvart – tjugo minuter av ren njutning att komma ut till öarna och båtarna går ungefär en gång i timmen.

Île Sainte-Marguerite är den perfekta ön för vandringar, sol och bad och lugna dagar. Den har gjorts om till ett stort naturvårdsområde. Île Saint-Honorat är en betydligt mindre ö, men kanske än mer fascinerande. Den är privatägd. Eller privat och privat. Ön tillhör den franska munkorden Abbey of Lérins. Ändå tillåter de besökar, även oanmälda sådana. Men man måste förhålla sig till vissa regler. Vi kommer till det lite senare i inlägget.

Lite historia först. För det är en fascinerande sådan. Det här är nämligen en av de äldska klostren i hela Europa, vilket säger en del. Ett kloster grundades är runt år 410 eKr. Mannen som grundade klostret var en ytterst välutbildad namn som gick under namnet namn Honoratus (Saint Honoratus – han helgonförklarades av katolska kyrkan efter sin död). Honoratius omvänds till kristendomen under sin ungdomstid och restes runt i Palestina, Syrien och Egypten men sökte ensamheten och tystnaden på Lerinsön Honorat.

Det gick halvbra det där med ensamheten. För snart kom lärjungar vid hans sida och ett kloster skapades. Det dröjde inte länge förrän klostret blev välkänt och under medeltiden var Saint-Honorat en mycket populär pilgrimsort som många vallfärdade till långväga ifrån.

Man har under årundadens lopp byggt om och byggt ”nytt”. Under medeltiden var ön hotad, inte minst från morerna, och då byggdes ett fort som är hänförande att se. Det går inte riktigt att beskriva, men du förstår när du ser det. Och försvaret lyckades.

Alltsedan Honoratius dagar, med undatntag för några få års avbrott, har det bott munkar här och ett kloster har drivits. Det stora undantaget var efter Franska Revolutionen då staten tog över ön, sålde det till en Mademoiselle de Sainval som var en känd skådis och som bodde här under 20 år. Men sedan köpte Biskopen av Fréjus ön och återinstallerade klosterverksamheten. Och så blev det och så är det fortfarande. Idag bor det ett trettiotal munkar här som sköter om de byggnader som uppförts för deras verkasmhet. Här lever de tillsasmmans med gud och till vardags producerar de goda viner, olivolja och en del annat.

En tur till Île Saint-Honorat är en upplevelse i sig. Från det bullriga och nästan hysteriska Cannes, förvandlas tillvaron med en kort båttur till en stillsam pilgrimsvandring. Det går inte att missa att människan på denna ö i många, många hundra år, sökt lugnet, eftertänksamheten och ron.

Vandringen blir andlig – med naturen nära, nära inpå. Vandringen blir en historiavandring med alla de gamla byggnaderna (vissa ruiner, andra i full verksamhet) som man kan se från all denna tid munkarna haft verksamhet på ön. Det är en upplevelse med alla sinnen. Särskilt alla dofter fascinerar. Det luktar hav och tång, kryddor, jord, salt, sött, och allt möjligt beroende på var man går. Så synd att man inte kan förmedla det på en blogg. Det är nog läge att åka dit och uppleva själva.

Men det ställs en del krav för att få vara på ön. Till att börja med får man inte sova över. Så åk till Saint-honorat tidigt på dagen, för det tar en del timmar att njuta av ön på ett bra sätt. För det andra är det rökförbud på HELA ön. För det tredje måste man vara vettigt klädd – åtminstone shorts och t-shirt. Det gäller HELA ön. Det ska råda lugn och ro på ön och man går på markerade stigar och respekterar områden som anges som privata. Man ger också sjutton i att köra drönare över området (vilket såklart det gjordes…). Respekt gäller för alla.

Vill man vara mer än enbart ”inte till besvär” passar man på att köpa lite vin i butiken (det är välrenommerat vin som får många utmärkelser – unikt!) eller något annat som de har att erbjuda. Det går även att skänka en slant vid kyrkans ingång till klostret eller ge en slant till den omfattande renoveringen av fortet som genomförs i skrivande stund. Det är det minsta man kan göra som tack för att man får uppleva denna ytterst unika tillvaro för en hel dag.

Det blev mycket bilder för att försöka täcka vad som erbjuds på Île Saint-Honorat. Dessa gör på intet sätt ön rättivsa, men ger ändå en vink om den känsla man får.