The Riviera Lady

Den Franska Nationaldagen år 2016 har bränt ett hål i hjärtat i Nice-bornas minne. Den dagen, den 14 juli, började som alla andra nationaldagar – en stor förväntan över de festligheter som skulle gå av stapeln den dagen, över gatufesten som skulle blir, över fyrverkerierna som skulle skjutas upp, över en dag i goda vänners lag där man firar med picnic, dans och allmänt jubel . Men ingenting skulle bli som det var tänkt, och 86 personer skulle mista livet i en av de sorgligaste dagarna i Nices moderna historia.

Nationaldagen, även kallad Bastiljedagen, är en stor festlighet i Frankrike där man går man ur huse för att fira dagen för stormningen av Bastiljen, det som kom att bli inledningen av Franska Revolutionen år 1789. Firandet har skett varje år i över ett århundrade. Och det med rätta. Franska Revolutionen gav de idéer som dagens demokratier är byggda på än idag så här över 300 år senare, så man kan lugnt säga att denna revolution hade en avgörande betydelse på hur Europa (och USA!) styrs idag.

I Nice laddade man den här dagen år 2016, som alla andra år, för en enorm folkfest på paradgatan Promenade des Anglais som för att underlätta festligheterna omvandlats till gågata. Som vi ser så ofta i Frankrike var det staden som bjöd upp till kalas. Över 30 000 människor samlades under eftermiddagen för att dricka, äta gott, festa och kika på jeplanen som hade show i luften och väntade på fyrverkerierna som förväntades skjutas upp senare under kvällen.

När klockan blir tio smäller fyrverkerierna av och avslutas en halvtimme senare. När de avslutats kommer en vit 19 ton tung lastbil farande utmed Promenade des Anglais i en faslig fart.

Lastbilen kör över folk hur som helst, mejar ner polisavspärrningen och åker i zick-zack genom en hysterisk folkmassa. Farten minskar med varje smäll (människa som träd/kantsten etc) och när den väl kommer till Negresco har polisen kommit ifatt den och skjuter mot den. En cyklist lyckas minska farten ytterligare, och försöker öppna förardörren men hotas med ett skjutvapen. En än modigare motorcyklist lyckas då slänga sin motorcykel framför lastbilen, vilket ytterligare hindrade lastbilen. Denna hjältemodiga man lyckades också komma upp på lastbilden och slå till föraren ordentligt innan han själv fick en rejäl smäll av föraren och trillar av lastbilen. Tack och lov blir denna man inte allvarligt skadad.

Polisen tar över arbetet i att stoppa mannen genom att beskjuta föraren i den lastbil som fortfarande rör sig österut på Promenade des Anglais. Det tar poliserna ett tag att få helt stopp på ekipaget och beskjutningen från polisen ser till slut att föraren dör.

Allt som allt tar händelseförloppet fem minnuter. Fem minuter som förändrade flera tusentals människors liv. 86 människor skadades så illa att de dog av lastbilens framfart. 434 andra människor skadades. Många av de deltagare som klarade sig fysiskt oskadda och de släktningar och vänner till de dödade och de skadade fick psykiska men.

Nice-attentatet var en ögonöppnare för många i Nice med omnejd och något staden sent ska glömma. Vi kan idag se minnena tydligt när vi flanerar utmed Promenade des Anglais. Där lastbilen till slut fick stopp finns ett vackert monument uppsatt, med alla namnen på de avlidna nedskrivna i formen av ett stor hjärta.

Inte långt därifrån, i Villa Massénas park finns ett hörn där anhöriga har ställt upp bilder, tänder ljus och beskriver sina omkomna familjemedlemmar för att hålla dem levande inte bara i deras egna minnen, utan även i stadens kollektiva minne.

Varje gång man ser Negresco kan man också skänka en tacksam tanke till att den dåvarande ägarinnan Jeanne Augier och personalen var så snabba på fötterna just den här dagen och fundera på hur det såg ut den dagen i det idag och alla andra dagars så pråliga entré när hundratals skadade förs in i byggnaden och detta lyxhotell snabbt förvandlas till ett fältsjukhus. Negrescos ägarinna Jeanne Augier med personal gjorde en jätteinsats i att öppna hotellet för myndigheterna och lät det fungera som fältsjukhus i detta kaos av skadade, dödade och hysteriska människor.

Och om ni funderar på varför man så ofta får gå igenom rigorösa säkerhetskontroller vid offentliga evenemang (såsom gatufester, i julbyn, etc ) så ligger svaret enkelt och tydligt precis i den här händelsen och likartade sådana runt om i Frankrike (terrorattentaten i Paris var bara ett år tidigare) – ehändelser vare sig Nice-borne eller någon annan av oss någonsin vill ska hända igen.