The Riviera Lady

Marineland utanför Antibes är den största marina däggdjursparken i hela Europa. Här visar man upp hajar, delfiner, sjölejon, späckhuggare, sälar, pingviner och havsköldpaddor både i shower och i sina tankar. Det finns också en hel del fågelarter och fiskar och till och med isbjörnar (!) på det 28 hektar stora området som utgör parken. Det här är något av det mest besökta stället på hela Rivieran. Hela 1,4 miljoner besökare kommer årligen hit för att se alla djur och förutom späckhuggarshowen är troligen hajtunneln, en glastunnel som man kan gå igenom, den allra mest populära delen av hela detta zoo. Man har då hajarna runt sig – ovanför, och på sidan, och kommer på så sätt djuren väldigt nära.

Som experter inom området havslevande däggdjur gör Marineland en hel del gott. Så som många andra djurparker världen över passar man på att kombinera inkomstbrinande verksamheter (besökare som får titta och hälsa på djuren) med annat. Då man har djuren inhägnade kan man forska och lära sig mer om djuren. Marineland är också med i bevarandeprogram för utrotningshotade djur, vilket de flesta andra seriösa djurparker också är. Man gör också en del för de lokala vilda populationerna av marina däggdjur. Bland annat tar man hand om havssköldpaddor som hittats skadade. Så hände till exempel i somras, då en havssköldpadda som fick namnet Naya, behandlades och rehabiliterades av det center (CRFS) som Marineland har för just detta. Hon, sköldpaddan alltså, kunde senare släppas ut i frihet igen. Man har också en organisation som kartlägger det marina livet utanför Antibes, och som hjälper till att samla in sopor som ligger i havet.

Men allt är inte frid och fröjd med parken. Många djurorganisationer opponerar sig starkt emot att man håller späckhuggare på det här sättet – på en liten yta och med krav att utföra shower för att underhålla människor. Djuren är mycket stora, och de facto vilda om så födda i fångenskap, och de tankar man har är en liten fjutt i jämförelse med vad en späckhuggare är född att ha tillgång till. Dessutom blir djuren väldigt, väldigt gamla. Marineland själva säger att djuren kan bli 30-40 år gamla (se deras hemsida), men faktum är att en späckhuggarhona i frihet blir 50 år gammal i snitt och kan leva upp till 100 år enligt Whaleresearch.com. Hannarna blir inte fullt lika gamla. Här anges också att späckhuggare i fångenskap inte alls blir lika gamla i fångenskap som i det vilda, vilket är ett tydligt tecken på att djuren inte har det så bra som man kan önska. Om man får skydd av människan och trivs med det är det snarare vanligt att man som djur kan bli äldre än i det vilda, där ingen veterinärhjälp finns att få och där många faror hotar som kan ta död på en.

Faktum är också att det där med att hålla späckhuggare i fångenskap är mycket ovanligt i Europa. Det finns bara ett annat ställe på hela kontinenten där man kan se späckhuggare i fångenskap och det är på Teneriffa i Spanien. De första späckhuggarna på Marineland köptes in mellan 1970 och 1990 och var då fångade från det vilda. Det rörde sig om åtta stycken djur. Dessa lyckades i sin tur få sex avkommor. Av dessa har några sålts och ett antal har dött i sin fångenskap. Kvar finns fyra stycken, alla födda i fångenskap med helt isländsk härkomst. Deras namn är Inouk, Wikie, Moana, och Keijo.

Man har livligt diskuterat frågan om att föda upp delfiner (späckhuggaren är en delfin) i Frankrike. 2017 kom besked om att detta skulle bli förbjudet. Man får heller inte fånga in vilda delfiner och hålla dem i fångenskap. Så om detta följs kommer Inouk, Wikie, Moana och Keijo vara de sista som lever i fångenskap i Frankrike. Man har också beslutat sig för att stoppa showerna från och med år 2026. Problemet med det är att Inouks, Wikies, Moanas och Keijos öde inte ser ljusare ut för det. De riskerar att exporteras till Japan om de inte har något kommersiellt värde för Marineland. Alternativet att hålla kvar dem här på Marineland framstår i mina ögon som ett mycket bättre val. Och än så länge har inget dekret levererats som gör lagen genomförbar (vilket krävs i Frankrike). Så det hela hänger i luften så att säga.

Men problemen slutar inte där. Alltsedan 2019 har djurorganisationen One Voice krävt att oberoende veterinärer kollar igenom hur Inouk och Moana mår. De har tydligen haft forskare som menat att dessa två späckhuggare lider, dels av skador men också av ohälsa. One Voice har drivit fallet upp till hovrätten som nu hörsammat One Voice:s krav. En oberoende expert ska undersöka de två djuren. Marineland meddelar att de inte har något emot detta. One Voice menar att de i och med det här inte bara vill se djuren få vård, utan att det också kan stoppa den resa till Japan som verkar förestående för djuren, något organisationen också demonstrerat emot rent praktiskt utanför ingången till Marineland. Om Japanresan säger Marineland själva att de tittar på olika alternativ för att flytta djuren om dekretet för förbud utfärdas.

Själv har jag inte varit på Marineland. De flesta som varit där är mer än nöjda, och med 1,4 miljoner besökare årligen måste detta vara ett bra resmål. Jag personligen har ingen önskan av att se vilda djur i fångenskap, och åker därför inte till några zoo eller djurparker över huvud taget. Däremot upplever jag mer än gärna vilda djur i frihet. Späckhuggare kan till exempel upplevas utanför Norges kust, där de är mångtaliga. Och på Svalbard får man samma möjlighet, liksom att uppleva isbjörnar i sitt rätta element. Det är mer min grej. Så jag kan inte betygsätta denna attraktion. Däremot tyckte jag att det var viktigt att berätta om den kontrovers som ligger i dessa späckhuggare (själva ovetandes om), så att du som eventuell besökare kan ta ett välinformerat beslut om huruvida du vill besöka Marineland eller inte.