När man först besöker St Tropez, som ligger så långt västerut man kan komma på hela Rivieran ter den sig som en sömnig och oansenlig fiskeby, lite vid sidan om de så mycket större och flärdfulla orterna Cannes, Antibes, Nice och Monaco. Men skenet bedrar. Det här är ”the place to go” om man är ”någon”, jetsetets allra egna paradis på jorden.

Om man inte lyckas se en kändis här, har man nog inte varit i Saint-Tropez över huvud taget. Här är det kändistätt värre. De minglar på någon av alla de strandklubbar som finns (mest känd är nog Club 55), på restaurangerna, barerna och nattklubbarna som ligger tätare här än kanske någonstans annars utmed Rivieran.
Men hur i hela friden blev det så? Ja det kan man verkligen undra. Nog för att den lilla orten är bra mysig och nog för att det finns helt sjukt fina stränder att tillgå om man har bil eller moped, ojämförligt de bästa på hela Rivieran. Men ändå.
För att förstå myten och glansen runt dagens Saint-Tropez måste man också ha lite koll på fransk filmhistoria. Film är fin- och folkkultur i Frankrike, dess stjärnor (allra främst regissörerna) så nära moderna gudar man kan komma. Och självklart var det en film, och en filmstjärna, som gjorde Saint-Tropez till vad det är idag. Året var 1956 och filmen ”Och Gud skapade kvinnan” (på franska Et Dieu…. créa la Femme) hade premiär. Filmen var regisserad av Roger Vadim och stjärnan i filmen heter Brigitte Bardot, som även råkade vara gift med regissören. ”Och Gud skapade kvinnan” handlar om en för den tiden mycket frisinnad ung kvinna och handlingen, den utspelar sig i… Just det – Saint-Tropez.
Filmen var en skandalsuccé och med succén kom också Saint-Tropez på modet, ett mode som inte gått ur tiden. Snarare tvärtom. Idag är Saint-Tropez väl etablerat som superstjärnornas tillhåll. De har gärna sina supertruperdyra lyxyachter i hamnen, äger gärna ett gods en bit ifrån centrum, gods som kostar flera hundra miljoner kronor. Samtidigt har den gamla fiskebyn fått behålla sin charm, med vindlande gågator med små chica butiker gömda i de gamla stenhusen. Här och där gömmer sig en trevlig restaurang och nattklubbslivet är det inte fel på. Inte heller de fantastiska stränder som finns inom räckhåll. Det kan jag lova.
Vad Brigitte Bardot anbelangar så var det nog inte så lätt att bli skandalomsusad superstjärna på den tiden, särskilt inte som Brigitte inte är så långt ifrån den person som hon porträtterar i filmen. Hon kommer från en parisisk överklassfamilj vars landställe faktiskt låg i Saint-Tropez och hon var en välkänd skådespelerska och fotomodell redan innan ”Och Gud skapade kvinnan”. Hennes karriär varade till 1973, då hon tröttnade på kändislivet och istället valde att sadla om och bli djurrättsaktivist. Hon lever sitt liv i sin strandnära villa i Saint-Tropez, vid namn Villa La Madrague. La Madrague är för övrigt också en sång med Bardot. Men så länge hon lever och en bra bit efter det kommer hon att vara en av de stora giganterna inom filmvärlden, klassad som en av de vackraste (och mest frisinnade/skandalösa) människorna i hela världen.
Och med filmens och Bardots berömmelse, kom också Saint-Tropez att hamna på topplistan för lyxelitens nöjen. Och så har det förblivit genom alla år. Här finns lyxmärkenas butiker, de barer och nattklubbar som aldrig har stängt och där champagnen flödar som ingen annanstans, här finns magiska stränder vars klubbar döljer sig lyx av sällan skådat mått och här finns restaurangerna med kockar på högsta nivå. Saint-Tropez’ stjärna verkar aldrig falna. Den blir faktiskt bara mer och mer häftig för varje år som går.






Lämna en kommentar