Så påbörjas avslutningen på ännu ett år. Julen är här och vi får hoppas att så många som möjligt får den fridfulla jul som de önskar och behöver. Alla väljer vi själva vad vi vill göra den till och vad vi vill plocka upp av allt det där som betecknas som ”jul”. För min del plockar jag i år ut russinen ur kakan och har valt att gå på några julmarknader och ett par julkonserter. I övrigt njuter jag mest av städernas vackra juldekorationer och väljer fridfullhet under min juletid. Det där med att slå på stort på julafton och att pynta hela huset struntar jag i detta år. Det känns befriande. Stressen som annars brukar komma krypande är som bortblåst. Det känns skönt att leva i en modern tid där man till mångt och mycket kan bestämma sådant själv.
Oavsett vad julen är för var och en kommer den ju inte att vara vit på Rivieran, men bara en timme bort har det nu kommit metervis med snö i södra Alperna, för den som tycker att sådant är viktigt just denna tid på året. Ta tåget eller ha bra vinterdäck på bilen bara, så att bilen inte fastnar på vägen.
Med årsslut och julledighet kommer också många tankar om livet och tillvaron i stort, och de personliga öden som påverkat våra liv och tankar under året. Givetvis kommer då tankarna att vila lite extra på Gisèle Pelicot. Hon står för ett ofattbart mod och har blivit en kvinnorättsikon i hela Frankrike genom sitt handlande när hon vågat stå upp för sin rätt. Tack vare Gisèles modiga handlande är det hon som blivit känd som något av en hjältinna, istället för förövaren, vad han nu hette. Det är en bedrift i sig, i en värld där offren så ofta blir bortglömda av media.
För den som missat det är Madame Pelicot damen som drogades av sin man och sedan utsattes för inte bara sin egen mans våldtäkter, utan även upp till 83 andra mäns våldtäkter, utan egen vetskap. Upptäckten av allt detta skedde slumpartat, efter att Pelicots man åkt fast för ett annat sexualrelaterat brott och polisen började gå igenom mannens dator. De upptäckte mängder med foton där Gisèle är utsatt för de hemskaste av övergrepp.
När rättegången mot Monsieur Pelicot påbörjades valde Gisèle att låta rättegången ske med öppna dörrar. Som offer i just ett sådan här fall hade hon annars rätten att begära lyckta dörrar, för att skydda sin integritet. Men Gisèle ville hävda sin rätt och visa världen vad som pågått. Som hon själv sade – ”Skammen är deras. Inte min. ” Och med det kom hon att skriva in sig i historien som en av de där starka kvinnorna som står upp för sig och för alla andra kvinnor som drabbas av sexuella övergrepp, sådana som vi behöver så väl i världen.
På tal om övergrepp så finns det numera ett projekt i Nice med omnejd som heter Demandez Angela (läs mer här). Projektet handlar om att låta lokala näringsidkare såsom restaurang- och butiksägare engagera sig i att hjälpa utsatta kvinnor. Genom att sätta upp en skylt med ”Demandez Angela” visar butiken/restaurangen att kvinnor som känner sig otrygga eller är hotade kan få hjälp av personalen om man frågar efter Angela.
Den lokala nyhetstidningen Nice Matin har kollat upp hur detta projekt implementerats. När de har frågat runt i butiker och på restauranger har inte all personal med den här skylten på utsidan haft koll på det här projektet. Det är ju inte så jättebra kanske. Men, när de frågar vidare, visar det sig att personalen ÄR engagerade i sina medmänniskors väl och ve. De flesta anger att de ser det som naturligt att hjälpa och kommer träda in om så behövs, och kan vittna om när de har hjälpt personer vid tidigare tillfällen.
Så är det i världen i övrigt också. Så för dig som är utsatt för vad det än är och vem du än är- sök hjälp. Det finns människor som ställer upp. Även om världen verkar hemsk ibland, är det värt att påminna sig om att de flesta människor är ganska fantastiska varelser och vill andra människor väl. Många sträcker gärna ut en hand till hjälp om de får chansen.
Med det så önskar jag dig och alla andra fantastiska människor där ute en riktigt härlig juletid, vad du än väljer att göra dessa dagar.
The Riviera Lady 
Lämna en kommentar