The Riviera Lady

Den 22a mars 2024 är det förhandsvisning i Sainte-Maxime på Franska Rivieran av den nya franska filmen ”Frères” (Bröder) som regisserats av Olivier Casas. Yvan Attal och Mathieu Kassovitz spelar två av huvudrollerna.

Frères är en historia om två små bröder, Michel och Patrice, på ffem respektive sju år som överges av sin mor efter andra världskriget. De bor med en temporär familj vars far en dag hänger sig. De små pojkarna hittar honom hängande i ett rep och skär ner honom. När han faller till golvet kommer det blod från huvudet och de blir livrädda då de tror att det är de själva som dödat honom. Så de lägger sina små barnsben på ryggen och flyr in i skogen. Och de stannar där. I sju hela år, innan de omfamnas av samhället igen.

I skogen lär de små barnen sig snabbt att leva i samklang med naturen och i den totala friheten men också isoleringen. De håller sig undan folk och första tiden överlever de enbart på vad naturen har att ge. Efter ett par år vågar de stjäla mat från omgivande gårdar, något som också märks. Omtänksamma människor ställer då ut mat åt dem, att ta i skydd av nattens mörker.

Men allt är verkligen inte frid och fröjd. Utsattheten, näringsbristen och ensamheten tär på de små barnen och otäcka saker händer. Den äldsta brodern Patrice försvinner en dag och är borta i flera dygn. När han kommer tillbaka är han sig inte lik och ingen får någonsin veta vad som hänt. Men detta, liksom att han övergivits, kommer att kosta honom livet en dag. För innan han fyller 50 så väljer den äldre brodern att ta sitt eget liv. Detta trots att han utåt sett är lyckats bli en framgångsrika människa, i alla fall professionellt då han blivit klinikchef i Alsace.

Den yngre brodern Michel blir till slut arkitekt. Men han dras fortfarande till skogen och spenderar gärna sin fritid där. Närmare bestämt har han ett ställe i La Garde-Freinet. Och han heter Roberts Michel.

För den historia som berättas i ”Frères” är helt sann och Roberts Michel finns i verkligheten. Så gjorde också hans bror. Och deras öde var på den tiden faktiskt inte unikt, även om de var unikt länge de överlevde själva i skogen. Många tusentals barn kom på avvägar i kaoset efter andra världskriget. Kaoset som var i Europa under efterkrigstiden gjorde också att få dessvärre letade efter dessa barn.