Det är ljuset som gör det. Det magiska som ligger över nejden, som ger färgerna, som ger känslan. Solens ljus genom diset, som fäller långa skuggor på kvällningen, som lyser upp det azurblåa vattnet och får det att glittra. Som om havet skrattar. Ljuset är en stor anledning till varför jag dras till Rivieran. Det lockar och pockar. Till långa promenader i skymningen. Till att gå upp tidigt och möta dagen. Till att andas och få ro och må bra. Så när vädret är oroligt och regnet tungt, som idag, då väntar jag bara på nästa dag. För solen lyser som mest här – mer än 300 dagars sol utlovas varenda år.
Det är ljuset som gjort det. Fått så många konstnärer att komma hit och skapa ovärderliga konstverk varav många nu hänger på museér runt om i världen. Picasso, Matisse, Chagall, Signac, Van Dongen, Henri Edmond Cross, Cézanne, Monet, Gaugin och många många fler fastnade här och skapade underverk. Idag finns många nya som bor och verkar här. Tack vare naturen och ljuset som i kombination skapar en konstnärlig aura runt hela området. Och så kulturen förstås.
Själv märker jag att jag fotar väldigt mycket solnedgångar, glittrande hav, dis och dimmor. Det är som att jag försöker fånga en känsla. Trots att jag är totalt okunnig inom fotokonsten och rent utsagt ganska dålig på att ta fotografier i allmänhet lyckas jag ändå fånga åtminstone en udd av upplevelsen då och då. För ljuset undgår ingen. Magin, det vackra. Det känns som hemma på något sätt. Men lite bättre.
Här i Norden har vi också vårt ”nordic light” – det magiska. Detta förenar de två annars så olika områdena, att ljuset är magiskt och nästan lite trollskt. Men till skillnad från vårt kalla Sverige är det ljumt och mjuk temperatur året runt. Det ger Franska Rivieran en stor fördel. Man slipper frysa. Och man slipper det kompakta mörket på vintern då solen orkar hålla sig uppe klart längre här, än i mörka Norden.
The Riviera Lady 
Lämna en kommentar