The Riviera Lady

När jag senast åt lunch i Saint-Tropez’ superhak Café Sénéquier (förra veckan) fick jag syn på en mycket vacker yacht som gled in i hamnen. Lyckligtvis angjorde den hamnen mitt framför ögonen på mig också, vilket var en upplevelse.

Det var uppenbart att detta fartyg varit med om en del och vid en liten check på nätet visar det sig vara Blue Bird of 1938, ett fartyg som har anor tillbaka till förkrigstid – 1938. Hon byggdes av Goole Shipyard i Storbritannien, och mäter 31,5 meteri vacker längd. Antalet besättning beräknas till 6 stycken och Blue Bird of 1938 tar 9 gäster (om alla ska få hytter). Med detta så är hon det största fartyget från Golle Shipyard, och med andra ord något av deras flaggskepp.

Och trots att hon gemonlidit ett världskrig ser hon som ny ut när hon kommer in i Vieux Port i Saint-Tropez. Det här är något annat än att se de plastkonstruktioner som numera byggs. Stål och trä är det som gäller här. Och det kan vi tacka den nuvarande ägaren, Astilleros de Mallorca för. Det är ett rederi grundat 1944 och de köpte henne 2004 och färdigställde hennes renovering år 2007.

Blue Bird of 1938 byggdes från början till en Sir Malcolm Campbell, en på den tiden mycket välkänd racerförare både på land och på vatten (tog flera världsrekord) och journalist. Hans fordon hette Blue Bird på ena eller andra sättet. Denna, numera Bluebird of 1938, fick från början heta Blue Bird IV.

Campbell hade tänkt att åka till tropikerna, Costa Rica närmare bestämt, med Blue Bird IV, men kom aldrig så långt. Kriget kom emellan och Blue Bird IV fick tjänstgöra för att evakuera britter och agera patrullbåt under WWII. När kriget väl var slut var Campbell inte alls hälsosam utan dog några år senare. Det tog ytterligare några år, så såldes Blue Bird IV vidare.

En Jean-Louis Renault (japp – bilfamiljen) köpte fartyget år 1958, som då gick under namnet Sterope och döpte om henne. Hon fick namnet Janick (som om det var bättre…. 😦 ) . Hennes nya jobb var att cruisa runt i Medelhavet med gäster som uthyrningsbåt i 25 år.

Hon såldes om igen och hamnade i USA, blev grön och köptes sedan upp av en britt som tog hem henne till sin hemö igen bara för att hon sedan skulle bli med ny ägare och hemhöra i Rotterdam. Nästan hela tiden som kryssningsbåt för välbärgade.

Så till slut hamnade hon hos detta Astilleros de Mallorca, som såg hennes värde. Företaget fick tag på den som först designat fartyget – G.L. Watson som skulle övervaka renoveringen så hon blev som ny igen. Och namnet fick hon tillbaka, om än i modifierad form (året istället för siffran). inte nog med det. Astilleros såg också till att resa iväg till Costa Rica med Blue Bird of 1938 som en hyllning till Campbell, fartygets ursprungliga ägare. Och än idag seglar hon för Astilleros. Vilken lycka att få se henne! Särksilt som hon var min utsikt under en hel lunch.