The Riviera Lady

Vieux Port i Saint-Tropez, det vill säga den gamla hamnen, är och förblir Saint-Tropez’ naturliga centrum. Det är hit alla strävar, och man går förbi hamnområdet minst två gånger vid varje promenad vid ett besök.

Som tur var är det få som får köra bil i hamområdet. Ytan är framför allt till för individer som flanerar. Och det gör folk. Det är ofta mycket fullt med folk här och det är här man ses och syns om man vistas i Saint-Tropez.

En hel del har förändrats här under åren. Men mycket är samma som ”förr”. Denna hamn skapades redan på 1400-talet och genomgår varje år en mycket liten men envis förändring för vart år. Men det händer knappast några stora omvälvande förändringar. Husen och hamnen är gammal och behåller sin struktur. Stensättningarna håller emot tidens tand, även om åren blivit många med tiden. Och i med alla dessa år som hamnen funnits har den varit med om väldigt mycket. Det känns i stenen man går i.

Mindre kända konstnärer sitter, och har i många år, suttit utmed kajen för att sälja sina alster och hoppas på berömmelse. Det är riktigt kul att kika på vad de har skapat. Ibland är det rena hötorgskonsten. Ibland riktigt bra. Det varierar verkligen. Jag undrar om det varit några som blivit ”upptäckta” här. Vi vet ju att många stora konstnärer bott och verkat här – men blivit upptäckta genom att sitta på kajen och visa upp vad de skapat? Kanske.

Båtarna som ligger i hamnen har förändrats över tid. Från att ha varit krigsfartyg och fiskebåtar tog de stora lyxyachterna över området och brukade trängas väldeliga här utmed kajen på 80- och 90-talen. De flesta av dem har numera flyttat till den större, nya, marinan en bit bort. Det finns vissa kvar, men mest verkar de riktigt vackra (och inte bara stora och klunsiga) fartygen finnas kvar. Det är en god utveckling. Träbåtar och sekelskiftesbåtar är ett nöje att beskåda. De mindre båtarna och platsen för fiskmarknad som är igång varje morgon finns kvar. Tack och lov. Det ger ett pittoreskt intryck, trots att det var länge sedan Saint-Tropez kallade sig fiskeby.

I mitten av hamnen tronar Café Sénéquier, den naturliga träffpunkten. Men det finns också många andra caféer och restauranger att välja på i denna myllrande oas. Knappast några dyrare och flottare än Sénéquier kanske, men många med riktigt bra prislapp och trevligt häng. I caféerna och restaurangerna utmed hamnen hänger folk efter (fönster)shopping, inför clubbandet (här är det alltid ett väldigt hallå på nattklubbarna), efter clubbandet, med morgonkaffet, under eftermiddagsvilan. Ja här är det på något sätt alltid rätt att vara.

Vissa souvenirbutiker får också plats, liksom en godisbutik! Det är lite otippat kanske. Men den verkar gå bra, kanske mest beroende på de många dagsbesökare Saint-Tropez får. Transportbåtar från Sainte-Maxime, Saint-Raphaél och stora kryssningsfartyg skickar in tusentals människor till denna hamn dagligen.

Som servicen ofta är, finns såväl karta (mitt i hamnen) och så finns det toaletter i varsin ände av hamnområdet. Dessa kostar en liten slant, och rengörs automatiskt så de är lite läskiga. Men bra att ha om man verkligen behöver.

Jag skulle gärna tipsa om att man ska besöka det här stället om man är i Saint-Tropez. Men jag kom snabbt på att man inte kan undvika hamnen vid ett besök. Det är omöjligt. I så fall har man inte varit i Saint-Tropez alls.