Frankrike är ett välfärdsland och globalt sett har man höga skatter i Frankrike. Men om man ser det ur ett svenskt perspektiv, verkar systemet såväl schysst som genomtänkt. Tjänar man väldigt lite pengar, upp till knappt 11 000 Euro så är skatten – NOLL! Härligt. I Sverige går gränsen vid 22 208 kr.

Om man sedan inte tjänar mer på arbete än 27 478 Euro per år (närmare 300 000 kr), så betalar man 11 % på den lön man får över 10 778 Euro. Det är således ett progressivt system som gör att låginkomstagare får betydligt lägre skatter än i vårt land. Tjänar man mer än typ 850 000 SEK per år höjs skatten ordentligt – men kom ihåg: De högre taxeringarna gäller beloppen från gränspunkten till nästa gränspunkt. En höginkomsttagare får därmed fortfarande 0 kr i skatt för sin inkomst upp till 10 777 Euro, 11 % i Skatt för inkomster mellan 10 778 och 27 498 etc.
Till det här kommer en social avgift om 9,2 % där merparten av den är avdragsgill (6,8%) samt där inte hela avgiften tas ut för lägre inkomster. Så vad den exakt ger i kostnad är lite knepigt att räkna ut, men det finns kalkylatorer till hjälp för detta.
Men det är inte det knepiga i sig vad gäller att lista ut hur mycket man ska betala i skatt. Det är hur man räknar vad man har för årsinkomst som är det lite luriga. Det kan ju låta lätt, för oss som hela tiden beskattas som enskilda individer. Men i Frankrike fungerar det annorlunda Om man har familj och inte bor helt själv så är det hushållet som räknas som skatteenhet – inte den enskilda individen. Man räknar ihop hela hushållets inkomster för året, och sedan delas hela detta belopp med antal barn och vuxna i hushållet där en vuxen räknas som en enhet, de två första barnen räknas som en halv enhet var och barn utöver det räknas som en enhet. Man får en extra halv enhet om man är ensamstående förälder.
Det betyder alltså att en familj med två barn räknas som 3 enheter, medan en familj med tre barn räknas som 4 enheter. Är man en ensamstående förälder med två barn som tjänar 30 000 Euro per år kommer uträkningen se ut så här (exklusive de sociala avgifterna som vi nämnde ovan):

Denna hushållsberäkning görs på alla typer av inkomster. Det här är något som känns väldigt nytt för en person som aldrig samdeklarerat som man gjorde en gång i tiden i Sverige, och det där med barnen var ju väldigt annorlunda. Men jag kan tycka det låter mycket smart att räkna in barnen på det sätt som görs. Ska kolla in faktiska effekterna av det här lite mer framöver, och ber att få återkomma i ärendet.
Inkomster som inte kommer från regelrätt arbete, som till exempel tjänas in på börsen, i form av räntor eller annat har ett fast %-tal vad gäller skatt, men vilken nivå som faktiskt blir beror alltså på hur stor familjen är som delar på inkomsterna. Rätt cool lösning, kan jag tycka. Men vad gäller andra inkomster får vi nog diskutera även detta lite mer om det en annan gång, liksom de andra skatterna som betalas av invånarna: fastighetsskatter, arvsskatter etc.
Systemet är också upplagt på ett helt annat sätt än i Sverige, där vi i Sverige betalar vår inkomstskatt främst till kommunen, även om staten gärna vill vara med på ett hörn så att man tar ut en statlig skatt om man räknas som höginkomsttagare (har en lön på över 613 900 kr år 2023) . I Frankrike tar staten hand om inkomstskatten, liksom de flesta andra skatter då detta land är mycket centraliserat. Kommunerna får sina inkomster på företagsskatter, fastighetsskatter och avgifter, dvs helt bakvänt mot vad som sker i Sverige. Ett annorlunda uppbyggt system, med sina fördelar och nackdelar. Det här intresserar mig en del, så jag lovar att grotta vidare i detta ämne framöver.






Lämna en kommentar