Tog in på ett enkelt men mycket renligt och trevligt hotell i Juan-les-pins häromsistens. Jag fick en fin balkong strax under palmernas kronor. Då hotellrummet hade en kaffemaskin var morgonplanen given – att sitta på balkongen och låta staen vakna under mig. Det gick över förväntan. Det var hur mysigt som helst att sitta där med koppen i handen och blicka ut över gatan som sträckte sig ner till stranden.
Det dröjer inte länge innan jag får sällskap. En duva kommer och sätter sig på balkongräcket och tittar på mig. Envist. Som djurfanatiker kan jag inte bara ingnorera detta. Jag lägger fram lite smulor på den del av bordet som inte var belamrat med mina prylar och en nyfunnen vänskap är ett faktum. Varje morgon, varje eftermiddag och varje kväll jag kommer in på mitt hotellrum och öppnar glaset mot balkongen så finns hen där. Hen hade en partner också, som var något blygare, men som ändå vågade sig fram när jag gick ifrån balkongen.
Det visar sig att min nyfunna vän (och hens partner) är turkduvor. De är framför allt vanliga i sydöstra Europa och österut, men finns faktiskt på flera håll i Sverige också, liksom på Irland, Bahamas, Indien, Bahamas och många andra platser. Den har brett ut sig i takt med människan . Och att jag hittade dem är uppe nära trädtoppen var inte konstigt. De gillar de lite äldre högvuxna träden – som den palmen utanför balkongen var. Och det var tydligen inte farligt att ge den bröd (breadsticks) som jag gjorde i brist på annat. Den gillar att vara nära folk för dess föda är gärna just bröd. Annars äter den fröer, grodar och gröna blad, enligt Wikipedia.
Nåväl. Trevligt sällskap var hen i alla fall. Hen förgyllde min morgon och mina återtåg till hotellet. Jag hoppas någon annan tar hand om hen nu, så fin som en var. Funderar skarpt på att kolla om hen är kvar än. Kanske ska boka samma hotell och samma hotellrum en gång till? Även om duvan kanske tröttnat på att vänta, så är Juan-les-pins en ytterst trevlig oas att besöka och vara i.
The Riviera Lady 
Lämna en kommentar