The Riviera Lady

Jag stod utanför mataffären vid Place des Martyrs de la Résistance i mitten av Antibes en sen kväll. Jag väntade på mina vänner som skulle köpa dricka och snacks för lite kortspel som avslutning på en (återigen) fantastisk dag i denna underbar stad. Förbi mig florerar mängder med människor. Gamla som unga, rika som fattiga. Bland annat går en familj förbi. De pratar livligt med varandra. Kvinnan i familjen har en livlig pudelliknande jycke i ett snöre, självklart i en fin sele som de allra flesta hundar utmed Rivieran. Halsband verkar hopplöst ute.

Det ter sig inte bättre än att den lilla vovven tvärar in framför familjen för att se något och kvinnan råkar putta till hunden med benet i rena farten. Samtalet stannar direkt upp, och hunden tas upp i famnen. Det är uppenbart att kvinnan tröstar sin hund och säger förlåt. En scen, av så otroligt många när det gäller hur de flesta hundägare är mot sina hundar i detta område.

Just det här är faktiskt en av anledningarna till att jag trivs så bra på Rivieran. Ett av de större problemen jag som djurälskare annars har när jag är ute och reser är att när djur fall illa. Jag mår fysiskt dåligt av att inte kunna gripa in, jag som spenderat en halv livstid på att vårda och värna om djur och försöka sprida en respekt för de fyrbenta vännerna. Jag kan inte låta bli att spana in hur de hanteras, om det finns herrelösa hundar och katter eller om hästar exploateras för vårt höga nöjes skull. Det finns många platser där jag gått iväg med en känsla av bedrövelse och ledsnad. Men tack och lov inte här.

I Frankrike är reglerna för djurhållning bättre än på de flesta håll i världen. Numera måste man till och med registrera sig som djurägare när man köper sin första hund eller katt. Och straffen kan bli höga för den som inte är snäll mot sina djur. För att ta ett exempel på hur det går om en person ertappas med att vara brutal mot sin hund: En man försökte döda och begrava sin hund på det mest grymma sätt. Det slutade med att han fick två års fängelse och 30 000 euro i straffavgift. Ett märkbart straff jag inte hört hända i Sverige, även om grymheter givetvis pågår mot försvarslösa djur även här. Reglerna blir också allt tuffare. Från och med nästa år får man inte sälja hundar eller katter i djuraffärer längre. Inte heller kommer man kunna köpa ett djur online, som vi kan i Sverige, på t ex Blocket. Och mer är på gång, allt för att skydda de mest värnlösa.

Det betyder inte att det inte finns några problem med djurhållningen i Frankrike. Det är fortfarande en lång bit kvar tills nivån är acceptabel. Med så många djur (hälften av alla fransoser har ett djur), är det dessvärre ett stort antal djur som får fel matte eller husse. En alltför stor del av de som väljer att ha ett djur överger dem när de blir för dyra och kräver vård, eller för att man flyttar eller livet ändras. Och det blir värre och värre för varje år, rapporterar de som tar emot de övergivna djuren. Det är som om slit- och slängsamhället spritt sig till att djur är slit- och slängvaror också. Det är en fruktansvärd utveckling.

Som tur var är det många fransoser som också är fullkomliga djurfantaster och hjälper dessa övergivna djur i något av alla de djurstallar som finns för ändamålet. Brigitte Bardot, som gjorde Saint Tropez känt en gång i tiden, är kanske den mest kända av alla dessa djurfantaster. Och hon är allt annat än ensam. Tack och lov. Fransmän är i grunden hund- och kattälskare. Nu får vi hoppas att fler kliver in, kraven höjs än mer och att utvecklingen med att djur överges vänder nedåt. Så här kan ju inte hundlandet nummer ett ha det.

P.S Hundarna på bilderna är allt annat än övergivna eller dumpade. De har det hur bra som helst hemma hos mig och det finns inte på världskartan att dessa djur skulle överges, då de ses som familjemedlemmar.