The Riviera Lady

Min kärlek för Franska Rivieran, ja Frankrike över huvud taget faktiskt, kommer sig delvis av att jag, när jag var betydligt yngre än nu, reste till Rivieran för att festa. Jag var ung, totalt orädd och reste så ofta det bara gick och det var bara ett ställe som gällde då, på 90-talets början. Saint Tropez var så hett som det kunde bli, och här hittade du mig, tusentals kändisar och en hel del andra festprissar. Vi festade hela nätterna och hängde på stränderna hela dagarna. Vilket liv. Vilken lycka!

Den närmaste kändisen jag kom, och då menar jag en riktig sådan där superstjärnekändis som man aldrig kommer nära, var när Sylvester Stallone, då på sin höjdpunkt av sin karriär, försökte ragga upp min kompis. Helt galet! Men hon tyckte han var för kort. Jag lyckades i och för sig ha en längre romans med en kändisson som själv kom att bli en superkändis senare i livet. Fransos. Underbar. Snäll. Jag borde hållit i det. Nåväl. Nu är det som det är. Jag var ung och skitdum. Glöm det. (det kan jag inte – breven är faktiskt kvar!).

Andra minnen som kommer för mig var den sjukt bra musiken – house och acid house när den var som bäst – och den flödande champagnen. Blev du stammis på ett ställe kom du in gratis och det såg jag snabbt till att bli. sedan nästan sprang jag förbi köer och allt och gick upp på dansgolvet och jag dansade, dansade, dansade. Och dansade. Jag kommer ihåg de flesta låtar, älskade dem. Äkta house. Full fart. Jag var kung i baren. Eller i alla fall busan på dansgolvet, vilket var bra nog. Det är jag än idag, när jag får chansen.

Men nog händer det att jag saknar den tiden. Allt var möjligt, allt var coolt. Vi var i Universums centrum. Som tur är gäller annat i Frankrike än hemma. Du behöver inte vara max 27 för att hänga på klubbar tvärtom. Är du cool passar du. Är du en tönt är du ute. Oavsett ålder. Tufft, men ger ju en livslång chans att tuffa till sig, för att klubba med de coolaste av de coola. Så nog vågar man sig iväg, för en klubbnatt eller två.

Så vart beger man sig idag då, när man vill klubba på Rivieran? Svaret är enkelt, kort och detsamma som när jag var ung: Saint Tropez. Alltid Saint Tropez. Antalet klubbar har växt till sig rejält sedan nittiotalet så nu är det att välja och vraka. Det här månne vara den mest klubbtäta platsen per capita i hela världen?

Papagaio som det hette på den tiden när jag var ung och supertränad så jag orkade en hel natt på dansgolvet, finns kvar än idag men har bytt namn och heter idag det något kortare Gaïo. Men visst är lika coolt och häftigt som det var då. Numera har klubben konkurrens av populära ställen som Les Caves du Roys, VIP Room, L’Esqui Club och Les Embassadeurs. Utanför centrum är det mestades Strandlinjen som gäller. Nikki Club, Club 55 (den legendariska) och Sanctum är bara några av de klubbar som man kan festa på där.

Och chansen att se en kändis då? Jodå – den är väldigt stor. Det gäller bara att ha koll på dem alla, för de flockas.

Men ingen går någonsin ut på en nattklubb före tolv i Saint Tropez, gärna en bra bit senare än så. Innan sitter man på trevliga restauranger och bara lite överallt i området och njuter av den ljumma kvällen. För den som sedan orkar festa hela natten är det sed och kultur att ta sig en kaffe latte vid strandpromenaden i den lilla byn och skaka av sig tinnitusen. Det kan behövas för att orka hem igen efter nattens idoga festande. För klubben den stänger när ingen orkar festa mer.